Gick ju som det gick i dag med att man bara skulle bara rida. Har inte ens jobbat en enda tävling som domarsekreterare och blivit hel knäpp redan :O/ Bara på en kurs.
Blev en hel del skritt i början och jag kände att Rödis var ganska lugn i dag. I skritten blev det. Hur känns skritten? hur mycket kan jag korta tyglarna utan att hon blir trippig i steget? Hur mycket kan jag släppa på tyglarna? Vart har hon huvudet? När i skritten får jag upp henne mer på bakdelen så hon kan få mer flott i skritt? Är jag nöjd? Vart är överlinjen?
Sen hade jag otroligt focus på sittsen.
Vart är mina armar? Är jag spänd i höfterna? Är jag följsam själv? Sitter jag rakt? Jobbar jag med att vara avslappnad? Jobbar jag med magen? En hel del skritt på längre tygeln. Första skänkelvikningen kom lite oväntat. Tappa bakdelen och den blev hemsk.
Den andra blev jag nöjd med. Igentligen räcker det att spänna muskeln och lägga vikten på den sidan jag vill flytta över ryggen. B sa att skjuter man fram vänster höft skjuter hästen fram vänster bog. Stämmer, där har jag kanske kommit lite bit på väg, är okej bra rak i mina höfter. Men låser de i mellan åt, hamnar frammåt, armarna för långt fram och för långt ner osv.
Efter att jag focuserat mycket på skritten och sittsen. Blev det ett inslag av trav. Rödis kan trava okej samlat på längre tygel, lång och låg. Man kan få en häst lång och låg och inte gå på bogarna. Tog många år att komma dit, nu är jag inne på att samla upp hästen och få med bakdelen upp. En hel vetenskap till! Målet är att hästen genom min sitts ska kunna det själv och så vidare.
I traven kände jag. Vart är Rödis? Går hon fram för mina skänklar, här tänker jag mycket på från Cliniken med Patrik Kittel. Hans hästar var väll fram till handen, han hade en mjuk hand, hästen lyssnade på minsta sak och var följsam, lösgord osv. Så otroligt bra Clinik! Man förstod hans känsla med hästen. Han sa att han var noga med uppvärmningen gick i ett lugnt tempo. Noga med att annvända pall vid uppsittning pga av att annars skjuter man bogarna lite när man hoppar upp. Förslitningsskada. Hästen vilade väl på bakdelen, jobbade med ryggen och gick i en fin samling.
Det var så härligt att se. Tänk om man kunde rida så?
I traven med Rödis så tänkte jag vart är min mage? Brukar mest lägga till magen när jag rider lätt, men den är alltid viktig. Sen red jag lätt, kändes inte bra, bytte sittben blev bättre. Jobbade in den bogen som petade ut osv.
Sen blev det en del skritt och nu var hon mer lösgjord. Sen kom vi till sträckan där vi brukar tölta. Lite uppförsbacke.
Jag började med att lugnt samla upp skritten utan att det blev trippigt. Ren fyrtaktig lugn skritt, jobbade med magen att verkligen få ner stegen i skritt, tog djupa andetag och andades ner i sadeln, försökte få upp henne på bakdelen samtidigt och sen ladda skritten tog förhållningen och i eftergiften så tölta hon i väg.
Så lycklig!!!!
I Tölten jobba med att hon låg kvar på bakdelen och inte blev framtung. Gick över i trav efter ett tag, men så nöjd att det inte blev galopp och ingen rolling och mellan tempo tölt i stället för ökad tölt. Hann inte känna om den var ren, hade bara fokus på upp på bakdelen, upp på bakdelen.
Så glad!!
Sen var det avskrittning och Rödis körde ner nosen och frustade flera gånger och nästan gick med mulen i backen. Efter tölten, inget stressat eller annat!
Så glad och nöjd. Kan inte beskrivas i ord. Känns som det är nu våran resa börjar på riktigt.
Fina, Fina RÖDIS, matte får en klapp på axeln i dag också.
Rödis är välutbildad och tölt satt av proffs som jag inte minns namnet på.
Jag har förstått att mitt sätt ridskola sätta igång Rödis inte funkat. Jag var tvungen att hitta knapparna.
Behöver jag säga att Johann Friogeirsson bok blir inköpt nästa gång det ska köpas en bok.
Mycket hans töltfattning jag kör på och lite eget + det man fått av andra, tips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar